Detta händer i Amboseli
Den 8 februari samlades Högsta Domstolen i Kenya för att dryfta frågan
om Amboseli ska ändras från nationalpark till naturreservat.
Bakgrunden är denna:
Den värsta torkan på generationer har drabbat östra och norra Kenya.
Rykten om korruption sprids både i inhemsk och internationell press.
Kenyas folk har vägrat godkänna en föreslagen ny konstitution, och vad
detta innebär är det ännu ingen som säkert vet.
Man kan tycka att Amboseli är en småsak i detta sammanhang. Men enligt
motståndarna är sänkningen av Amboselis status olaglig, trots
försäkringar från högsta ort att beslutet ska genomföras.
Om det ändå händer, får det allvarliga konsekvenser:
Kenya Wildlife Service (KWS) förlorar 20% av sina årliga inkomster.
Därför blir det svårare för dem att upprätthålla försvaret av andra,
mindre kända parker. Det kan komma förslag om att andra nationalparker
också ska nedgraderas och överlämnas till lokala politiska
församlingar. Själva marken i Amboseli kan komma att användas för andra
ändamål än att bevara ett av världens största elefantsamhällen.
Kampen mot nedgraderingen av Amboseli stöds av tusentals kenyaner, av
Cynthia Moss och Ian Redmond, av Born Free Foundation i England
(Will Travers), av Försvara Elefanterna samt många andra. Följande
redogörelse för skeendet var vi hämtat ur SWARA, som ges ut av East
African Wild Life Society:
Amboseli Nationalpark nedgraderas till naturreservat och ska inte
längre skötas av Kenya Wildlife Service utan av det lokala landstinget,
Olkejuado County Council. Beslutet meddelades av Kenyas president Mwai
Kibaki den 29 september 2005, efter en hänvisning från Olkejuado till
honom. Inom 48 timmar gjorde Kenyas minister för turism och viltvård,
Morris Dzoro, ett officiellt uttalande med samma innebörd.
Beslutet mottogs med chock både inom Kenya och utomlands. Det är helt
enkelt olagligt, eftersom det går emot Wildlife Act, som klart och
tydligt säger vilka steg som måste tas om en nationalpark ska
nedgraderas till naturreservat. Ministern kan bara gå vidare efter
uttryckligt tillstånd från vederbörande auktoritet, nämligen KWS.
Minst 60 dagars varsel måste ges till allmänheten för att den ska
kunna komma med synpunkter, och ytterligare 60 dagar till parlamentet.
Slutligen kan parlamentet godkänna förändringen först 100 dagar efter
att den föreslagits. Alla dessa regler måste följas innan någon har
rätt att göra förändringar i en nationalparks status.
Det är ingen hemlighet att Kenya är mycket dåligt på att sköta
naturreservat, i synnerhet när det gäller fördelningen av pengar som
kommer in från turister som besöker reservaten. Det är säkert ingen
tillfällighet att brådskan att ge Amboseli till masajerna kom strax
för folkomröstningen om landets konstitution.
Protester har strömmat in från juristhåll, från naturvården, från
turistindustrin, och från många enskilda personer. Ingen av dem har
fått något svar från regeringen, utom att KWS ska fortsätta sköta
Amboseli fast området nu tillhör Olkejuado. Men det finns inget
utrymme i lagen för att så ska ske.
East African Wildlife Society har protesterat hos Högsta Domstolen
i Kenya, och bett om ett föreläggande mot förändringen i väntan på
rättegång. Denna rättegång har sedan skjutits upp ett antal gånger,
som vi kan se i meddelandet ovan, men under tiden har föreläggandet
bifallits.
Utgången av målet kommer att ha stor betydelse för alla nationalparker
i Kenya. Det har redan kommit framstötar från bosatta i närheten av
andra nationalparker, att parkerna ska göras om till naturreservat.
Skulle detta ske i Amboseli kan det bli en sk. dominoeffekt i hela
landet.
1961 blev Amboseli förklarat för naturreservat av Olkejuado landsting
på grund av sitt unika och känsliga ekosystem, och för att det var en
oas för människor och djur i trakten. De närmaste tio åren blev
naturreservatet Amboseli så överutnyttjat att regeringen såg sig
tvungen att ingripa, och 1974 bestämde den efter en laglig process att
området skulle stå under statens direkta beskydd som nationalpark.
I beslutet ingick att folket i Oljekuado skulle dela inkomsterna från
turismen i parken. I gengäld behövde landstinget inte göra någonting.
Det fick sitt vatten från parken genom ett nät av ledningar som
nationalparken bekostade, och vem som ville hade fri rätt till parken
genom att hävda sig vara bosatt i trakten. Det betydde att massor av
folk och boskap höll till där under torrtider.
Detta var inte nog för alla inblandade. Vattenledningarna saboterades.
Parkens ledning vägrade anlägga nya, och svaret på det blev att flera
av parkens lejon och noshörningar dödades med spjut. Det byggdes
brunnar utanför parken, men inte heller det räckte. Relationerna
mellan parken och det omgivande samhället växlade, beroende på vem som
var KWS-chef och ansvarig för Amboseli, men det har oftare varit dåliga
relationer än goda. Amboseli har under tiden vunnit världsrykte som en
välskött park och en fristad för elefanter.
Nu är det inte fråga om Oljekuados landsting är kompetent att sköta
parken, eller om omgivande mänskliga samhällen ska ha ännu fler
fördelar. Det gäller inte vem som "äger" Amboseli. Om detta
kan debatten fortsätta i evighet. Vad det gäller är att pröva
lagligheten i det fattade beslutet. Om det tillåts vinna laga
kraft, kan alla Kenyas nationalparker vara dömda till undergång i det
långa loppet.
Ali A Kaka, VD East African Wild Life Society
|
