Läget i Sudan/Kongo

Från Sudan kommer som vanligt, numera, dåliga nyheter. Där pågår två stora inbördeskrig, ett i söder och ett i väster. I Södra Sudan finns enorma träskmarker, och där har länge funnits massor av elefanter, noshörningar och andra vilda djur. I stort sett har de fått vara ifred, eftersom det bor väldigt få människor där. Men de många krigen har spritt vapen och laglöshet. Följande rapporteras av Fraser Smith, medlem i The International Rhino Foundation, i senaste numret av JEMA (Journal of Elephant Managers):

Den 10 april 2004 upptäckte en vaktpatrull i Garamba National Park i Demokratiska Republiken Kongo ett gäng tjuvskyttar som hade packåsnor med sig. Ca 25 åsnor, tungt lastade med elfenben och noshörningshorn, åtföljdes av fyra eller fem man till fots och en ryttare. De var på väg norrut mot Sudan. En flygpatrull kunde se att de lämnade efter sig två döda noshörningar och tolv elefanter. Döda och döende ungar hade lämnas nära de stympade mödrarna.

Garamba är en oerhört värdefull plats, ett Världsarv, och har en unik stam av nordliga vita noshörningar plus elefanter och många andra djur. Tjuvskyttet exploderade 2003. Innan dess var det mycket jakt på s.k. djungelkött, särskilt bufflar. Men köttet måste torkas innan det förs därifrån, vilket tar lång tid och är ganska besvärligt. Noshörningshorn och elefantbetar är bara att hugga av och ge sig iväg med. Detta är första gången åsnor har använts för transporter, vilket visar på en långgående organisation bakom. Varken åsnor eller hästar lever nämligen i dessa trakter på grund av tsetseflugan, utan måste föras in speciellt för uppdraget. Inte så roligt för dem heller, även om det är ännu värre för djuren som blir dödade.

Tjuvskyttar har redan förstört mycket av djurlivet i Centralafrikanska Republiken och Kongo. Garamba måste räddas till varje pris!

Parken sköts och vaktas i partnerskap mellan kongolesiska myndigheter (ICCN) och den internationella organisationen Rhino Foundation. De första åtta åren sedan projektet startats 1844 gick allt mycket bra. Elefant- och noshörningsstammarna fördubblades. Det skulle kunna fortsätta bra för dem på alla sätt, om det inte vore för den politiska situationen i södra Sudan. Där finns mängder av rivaliserande gerillor plus en centralregering som bekämpar dem. År 1991 intog gerillan SPLA gränstrakten och sedan har 80.000 flyktingar och massor av vapen och ammunition strömmat över gränsen in i Kongo. Långa tider har soldaterna inte haft annat att göra än att jaga och plåga både djur och lokalbefolkning. Parkpersonalen har gjort sitt yttersta för att motsätta sin intrånget, men det är inte lätt för dem. Frontlinjen flyttar sig hela tiden söderut.

Elefanternas antal har under denna tid minskat från ca 11.000 till hälften. 2003 började tjuvskyttet spränga alla gränser. Man vet att åtminstone 80% av det har Sudan som utgångspunkt, kanske för att världen nu har sina ögon vända åt annat håll, och det är norrut mot Sudan elfenben och noshörningshorn skickas. Sedan säljs det österut och man köper vapen för pengarna; vapen som går till fortsatt dödande Alltsammans förvärras av oroligheter även i Kongo.

Rhino Foundation ropar på hjälp i den svåra situationen. De säger att något måste göras omedelbart om inte området ska förlora sin status som Världsarv. De tränar nya vakter och skaffar ny utrustning till dem, men problemet håller på att växa dem över huvudet.

Försvara Elefanterna saknar möjlighet att ingripa på platsen, men vi ska höra med vår vän Bill Clark vilka möjligheter som finns. Man kan även kontakta UNESCO, som stöder Världsarven!