Vad händer i Sydafrika?

I Sydafrika finns mellan 12.000 och 14.000 elefanter, mycket väl skyddade i enorma parker och reservat. Ibland hörs oroande rykten att man ska börja skjuta av elefanter, s.k. culling. På gund av starka protester från djurrättsorganisationer har hittills ingen officiell culling ägt rum.

De som är för culling har länge gjort gällande att det finns alldeles för många elefanter i Sydafrika och att de orsakar stora skador på naturen. Ända sedan 2001 har vi räknat hur många elefanter vi sett i Krügerparken, och hur de grupperar sig. Både 2001, 2002 och 2003 kunde man se tusentals elefanter bara på några veckor. 2004 var det färre, men inte så att det väckte oro. Inte heller kunde man lägga märke till någon skada på parken.

Från och med år 2003 bestämde myndigheterna att stänga några artificiella vattenhål för att minska antalet elefanter, och sedan dess har 180 vattenhål stängts. Och från och med 2005 började något hända. Det var ett torrår i parken, och både djur och natur drabbades. För första gången kunde man då se att elefanterna hade ställt till skada. Värst var förstörelsen i de områden som saknade vatten. Där det fanns vatten, var skadorna mindre omfattande. Först nu började man höra talas om att elefanter förstörde för människor, utan någon speciell anledning. Allt detta började ge oss onda aningar.

I december 2005 började det regna kraftigt, och det höll på ända till April 2006. Det innebar att det fanns gott om mat för flera månader framåt. När vi kom fram till de tidigare torra områdena, var vegetationen frodig, och det syntes inga spår efter den tidigare förstörelsen. Men det fanns inte heller några elefanter. Vi letade och letade, men där fanns inte minsta spår, ingen dynga, inga avbrutna grenar, ingenting. Det var som om de helt försvunnit. Så småningom dök det upp några elefanter, men inte på långa vägar så många som där hade varit tidigare. Under 6 veckor i juli/augusti såg vi inte mer än 600 elefanter i hela Krügerparken. Och inte heller några spår. Naturligtvis frågade vi vad som hänt, men möttes bara av besvärad tystnad från parkens anställda.

Vi blir upprörda när vi hör talas om "för många elefanter",. En sydafrikansk bekant sade, att det egentligen handlar om ekonomi. Enligt denna bekanta skulle culling, om det påbörjades, komma att omfatta ungefär 600 elefanter om året. Varje elefant ger 2000kg kött, á 30 rand per kilo, =36 miljoner rand = ca 4 miljoner Euro (40 miljoner SEK). Detta enkla räkneexempel visar, att elefanten som produkt har ett stort ekonomiskt värde. Det är kanske egentligen detta som ligger bakom påståendena att elefanterna skulle förstöra så mycket?

I juli 2006 bröt sig 15 elefanter ut ur Krügerparken i nordväst, vid Limpopo-floden. Parken inhägnas där av ett högt elstängsel. Det visade sig att folk i en närbelägen by hade tagit bort 80 stängselstolpar. Tidigare hade solpanelerna, som genererar elektriciteten, också stulits. Den 17 juli kunde man driva tillbaka 13 av elefanterna med hjälp av helikopter, men två djur blev kvar. De sköts då, och köttet gavs till bort till byns invånare. Man kan knappast se ett bättre exempel på att brott lönar sig, dvs. en helt felaktig signal till byarna i parkens närhet!

Vid samma tid annonserades det om möjligheter till troféjakt i samma område. Licenser kunde köpas för att skjuta leoparder, elefanter, och vita och svarta noshörningar.Jakt ör förbjuden i alla Sydafrikas nationalparker. Detta har hittills tagits för givet. Därför var det en chock för många att få veta, att troféjakt förekommit redan 2002 och 2003. Det gällde ett område på 25.000 hektar som återlämnades till stammen Makuleke. De hade drivits ut ur parken under apartheidtiden, då parken grundades. De har nu fått tillbaka marken, men den räknas fortfarande som en del av parken fast i Makulekes ägo. I avtalet mellan dem och nationalparksmyndigheterna atipulerades, att ekoturism får förekomma, men inte troféjakt. Däremot har stammen rätt till "hållbart utnyttjande", och där kan de smyga in jakt bakvägen.

Redan 1999 anhöll Makulekefolket om att få jaga buffel och elefant på parkens område. Myndigheterna tillät detta, förutsatt att de höll en låg profil. Vide denna tid hade Sydafrika gjort sin CITES-ansökan om att få exportera elfenben till Japan, och ville därför hålla tyst om troféjakt. Nyheten nådde ändp media. Parkmyndigheterna upplyste Makuleke om att det är olagligt att jaga elefant, och uppmanade dem att ställa in jakten. Dock sades ingenting om att jaga buffel. Stammen vägrade ställa in elefantjakten, eftersom kontrakt redan hade skrivits med jägare, och elefanterna sköts. Stammen tjänade 2 miljoner rand om året op att låta turister jaga elefant, buffel och zebra. Även om detta kom till mediernas kännedom, och Makuleke blev tvungna att att säga officiellt att bara kamerajakt skulle vara tillåten. Man får se hur länge detta håller. Under tiden har försäljningen av elfenben i Japan ännu inte ägt rum, eftersom CITES inte kommit på något absolut säkert sätt att kontrollera att bara lagligt elfenben säljs.

World Conservation Union, WCU, beräknar att det idag finns mellan 400.000 och 600.000 elefanter i Afrika. Mot 5 miljoner för ca 70 år sedan. Debatten om att skjuta eller inte skjuta fortsätter. Födelsekontroll för elefanter anses för besvärligt och dyrt; att skjuta är billigare och snabbare. Officiellt sägs Krügerparken kunna hysa 7.000 elefanter, ett antal som vi har problem med att acceptera. Det är baserat på en undersökning som gjordes 1969, vars ansvarige ansåg att 0,4 elefanter per kvadratkilometer var lagom, en helt godtycklig siffra.

En annan plan har lagts fram av Londolozi Provate Reserve, alltså ett privat viltreservat. Där anser man att 350 elefanter per år skulle komma att flyttas till andra delar av Afrika, där det finns bättre plats, t.ex. Kafue i Zambia, eller till Moçambique. En annan möjlighet är att utvidga Krügerparkens areal.

I hundratusentals år klarade Afrikas natura av att härbärgera elefanter utan att förstöras. Miljontals elefanter levde spriddda över hela kontinenten. Miljön frodades. Nu finns det bara en halv miljon kvar, och detta skulle inte baturen kunna klara av?

Vad som än kommer att beslitas i framtiden, står det klart för många att det inte är elefanterna som är för många. Däremot lever för många människor på områden, som inte för så länge sedan tillhörde elefanterna. Visst kan elefanterna spela en ekonomisk roll, men då inte främst som leverantörer av kött, hudar och elfenben, utan som sig själva.

Vi talade med en man som arbetat i Krügerparken i mer än 50 år. När vi frågade vem som var djurens konung, lejonet eller elefanten, log han till svar: "Det är lejonet som är Kung, men elefanten är Gud".

Y. van der Mey, N. Bulder, Friends of the Elephant/Vrienden van de Olifant, Nederländerna