Nya fadderbarn

Ständigt hittas nya små ensamma elefantbarn – inte övergivna av sin mamma och sin flock, men drabbade av någon olycka. Det kan vara att de ramlat ner i en brunn och inte kunnat komma upp, eller att mamman blivit skjuten av tjuvskyttar. På långfredagen, den 10 april, hade föreståndaren för Satao Camp i Tsavo East hört skrik från elefanter hela natten. Han gick ut på morgonen och hittade en liten honkalv, ca tre månader gammal, liggande ensam på marken. Hon var svag och avmagrad och hade tydligen varit utan sin mamma en tid, och blivit avvisad av de elefanter som kommit för att dricka natten innan. Hon hade sår av betar på ryggen. Det är mycket torrt i år, och vilda flockar kan inte ta hand om andra ungar än sina egna. Vi tror att denna baby är offer för tjuvskytte, som har ökat i hela landet de senaste månaderna, till och med i Amboseli.

Föreståndaren lyckades fånga kalven och körde den till rehabiliteringscentret i Voi, där Skötarna tog hand om den och gav den mjölk i väntan på transport till Nairobi. Samma eftermiddag var kalven i Nairobi. Hon fick namnet Pasaka, påsk på swahili. Hon var mycket dålig i magen och ingen behandling hjälpte. Trots intravenös näring dog hon fyra dagar senare.

Nästa dag kom besked om en annan liten elefant från Satao, i ett område som haft utbrott av kolera. Det var en tjur som fastnat i gyttjan i ett kolerasmittat vattenhål, där svulten och törstig boskap hade druckit. En ammande ko hittades ihjälskjuten en bit därifrån. Babyn rapporterades till Julia Fancombe på Ol Malo ranch, och hon och hennes far drog upp den och kontaktade räddningsplanet. Babyn flögs till Nairobi och fick namnet Sieku. Han hade svårt att äta, och blev svagare och svagare. Den 16 april dog han plötsligt ute i bushen när han var på promenad med de andra - bara två dagar efter det att vi förlorade lilla Pasaka.

Nchan

På morgonen den 17 april kom ett meddelande från Milgis Trust i norra Kenya om en ung elefant som fastnat i en brunn. Spanare gav sig iväg med utrustning för att ta hand om kalven. Klockan 10 kom de fram till Ndonyo Wuas. De fick hugga sig fram genom tät skog för att komma till platsen, men vägleddes av ungens tjut. När de kom fram slog de knut på ett rep, som de lyckades få runt kroppen på henne och dra upp henne. Brunnen var över tre meter djup. När ungen kom ut, började hon jaga sina räddare. Kosma och Lenkulate lyckades fånga henne, och gav henne vätskeersättning och vanligt vatten, som hon tacksamt tog emot. Sedan väntade de för att se om mamman skulle komma och hämta ungen. Hon gick runt och ropade och skrek. Lesanchu, Kosma och Lenkulate gick också och letade efter kalvens mamma. Ingen syntes till på hela dagen, så de slog läger nära källan. Kl 9 på kvällen började de ge upp hoppet. 10.30 kom två tjurar. De drack vatten och lyssnade på babyns skrik, men gick därifrån. Vakterna gjorde upp eld för att skrämma bort rovdjur, och kämpade mot myggen.

På morgonen var kalven fortfarande utan mamma, och ett plan med skötare ombord skickades då för att hämta lilla Nchan. När hon kom till flygfältet, dit hon gick själv, var hon så trött att hon genast somnade. Hon var medtagen efter sina strapatser men annars i god form, troligen tre eller fyra veckor gammal. Namnet Nchan betyder regn på Samburu. Ett passande namn, för samma dag hon kom till Nairobi började det regna där. Hon anpassade sig fort till barnhemmet och trivs med sina elefantkamrater och Skötare.

Nu finns det elva elefanter på barnhemmet, ledda av minimatriarkerna Kenia och Dida.

Johnny Olkeju

Den 29 april var en händelserik dag i Nairobi. Tre större ungar, Lesanju, Lempaute och Sinya, fick åka till Tsavo samtidigt som en annan elefant kom in från Mugie ranch i Laikipia. En ko, som ranchens ägare kände väl sedan tio år tillbaka, hittades död med en böld på ena sidan. Hon dog den 16, och efterlämnade en diande kalv. Kalven gick kvar med flocken. Bölden hade kon haft redan när hon födde sin förra kalv, men hon klarade att leva med den tills nu. Inga främmande föremål hittades i såret, så vi vet inte vad som har åstadkommit skadan.

Kalven var 6 veckor gammal. Den gick med flocken men blev svagare och svagare och hade svårt att hänga med. Litet mjölk måste han ha fått från andra kor, eftersom han alls levde två veckor senare. Han fångades av en trupp från brittiska armén, som var på träning i Laikipia och Samburu och råkade befinna sig nära Mugie. Kalven gick med en vuxen elefant, så arméns kapten Faull (som råkar vara född i Kenya) körde en armétruck mellan den och kon. Samtidigt rusade några man fram för att kasta en filt över kalven och lasta den på sin truck. Kon vände sig om och hotade anfalla,, bara 30 meter från räddningsmanskapet. En viltvårdare sköt då i luften ovanför kon, och det räckte för att männen skulle kunna hoppa ner, fånga kalven och lasta den på trucken. Kalven kördes till flygfältet i Mugie.

Kalven var mycket uttorkad och svag, och kollapsade i väntan på flyget. Han fick dropp i örat och hämtade sig under transporten. Ett gott tecken var att han var fruktansvärt hungrig och kastade sig över både mjölk och vätskeersättning. Första natten var han mycket orolig, men på morgonen hade han lugnat ner såg. Han fick namnet Olkeju efter platsen där han hittades. Namnet betyder fotspår på Samburu. Hans brittiska räddare ville också att han skulle heta Johnny, för det är vad brittiska soldater kallas i norra Kenya. Två dagar senare kom räddarna och hälsade på honom på barnhemmet. De kommer att följa hans framtida öden med stort intresse.

Kudup

Den 13 maj var både bra och dålig för elefanterna på Mathews range, som bevakas av Milgis Trust. Dåligt var att ännu en unge hade fallit ner i en brunn på en plats som heter Kudup. Bra var att det äntligen hade börjat regna, efter en lång torka som tagit många små elefanters liv. Herdarna behövde egentligen inte gå till brunnen, eftersom det fanns vatten överallt efter regnen. Men en man råkade gå förbi och hörde bölanden från brunnens djup. Han såg att en elefantmamma hade grävt förtvivlat med betarna på brunnens sidor för att få upp sin unge, men den var för djup, så hon hade tvingats lämna babyn.

Mannen skickade bud till högkvarteret i Milgis, och ett räddningsteam var snart på plats. Räddningen gick till nästan exakt som med Nchan några veckor tidigare. Teamet lyckades få ett rep runt kroppen på kalven och dra upp den. Hon hjälpte till själv genom att stå på bakbenen. Hon var stark nog att jaga sina räddare när hon kom upp på fast mark. Till slut lyckades de lugna henne och binda ihop hennes ben, medan andra gick och letade efter mamman. Medan de stod och väntade kom ett stort vattenflöde strömmande nedför dalen, som definitivt skulle ha dränkt kalven om hon inte hittats i tid. Männen stannade hos babyn hela dagen och natten för att skydda den mot hyenor, men rädda att en flock elefanter skulle dyka upp och hämta ungen. En gammal tjur gick förbi under natten, men han brydde sig inte mycken. Kalven bölade och försökte springa efter honom, men han bara tittade och gick vidare.

På morgonen kom ännu mer vatten nedför dalen, och letandet efter mamman fortsatte. Men det fanns inga elefanter alls i närheten, och det blev ingen annan råd än att ta hand om kalven. Hon fick namnet Kudup efter platsen där hon räddades.

Isiolo

Lördagen den 4 april kom ett nödrop från Kenya Wildlife Services representant i Isiolo, en man vid namn Mailu, som varit med och räddat Rapsu när han tjänstgjorde i Meru nationalpark. Han meddelade nu att samburumän hade hittat en kalv som fallit ner i en ravin, och att modern och flocken redan gått därifrån. Herdarna fick fram budskapet till vakthavande Mailu, som genast skickade ut spanare för att dra loss kalven och köra den till Lewa Downs flygfält. Därifrån ringde han barnhemmet i Nairobi.

Räddningsplanet gjordes genast i ordning, och ett par timmar senare anlände den nya baby till Nairobi. Det var en tjur, ca 6 veckor gammal. Hans öron hade börjat mörkna på utsidan men han hade fortfarande inte fått tänder. Fast han var tydligt uppskakad, var han ung nog att inte vara rädd utan visade stort förtroende för sina räddare. Han fick vätskeetsättning och mjölk, för han var mycket hungrig. Hans fysiska status var god, men han var orolig första natten och ropade på mamma. Detta upprörde Lesanju, som var desperat att få gå och trösta honom.

Han fick namnet Isiolo, och efter den första svåra natten var han ute med de andra redan nästa dag. Lesanju tog honom genast till sitt hjärta, liksom de andra, som själva varit med om svåra umbäranden som små. Nu förstod han att han inte var ensam, utan medlem av en flock på 15 elefanter, så nästa natt var han mycket lugnare. Lille Kibo fick stå som granne och de höll kontakt genom spjälorna i avbalkningen. Isiolo är en förtjusande elefant, mycket vänlig och tillgiven, välintegrerad i flocken. Han har fått vänta en tid på att erbjudas som fadderelefant, ifall han inte skulle klara sig, men nu ser allt ljust ut.

Red. anm.: Isiolo dog plötsligt den 7/9/2009. Se den här länken för mer information.