Många nya fadderelefanter!!

Sorgligt nog har många elefantungar blivit moderlösa i Kenya på senaste tiden – lyckligtvis har en del av dem hittats och tagits om hand av snälla människor. Daphne Sheldrick anser att ökningen av antalet ensamma ungar beror på att tjuvskyttet ökar, vilket i sin tur beror på att Kina fått tillstånd av CITES att importera elfenben lagligt. I Kina, som vi vet, finns det inga gränser för vad man kan göra med djur för att öka sin status och sitt välbefinnande. Vad vi vet är det bara Kenya som har ett projekt som Daphnes – så man vill helst inte tänka på alla moderlösa elefantungar som irrar omkring på andra håll i Afrika utan att tas om hand. När vår förening bildades för 20 år sedan, var det för att tjuvskyttet i Afrika hotade utplåna elefanterna. Vi får aldrig låta det hända igen!

Här är våra nya fadderbarn:

OBS! Denna sida uppdaterades i februari 2010, se texten om Mzima och Ndii nedan.

Taveta

En söndagsmorgon, den 10 augusti, och ett telefonsamtal med budskap om en räddad elefant. Samtalet kom från Ziwani antisnarpatrull i södra delen av Tsavo West. Ungefär en vecka tidigare hade de hittat en död elefantko, offer för en förgiftad pil. Nu hade turister sett en ensam, ca 8 månader gammal kalv nära Taita Hills. Han hade tagits till fånga och tillbringat natten på Taitas Sarova Lodge. Som tur var är viltansvarige på Taita en tidigare anställd vid Kenya Wildlife Service, som är väl insatt i Sheldricks arbete med att rädda elefanter. Han informerade KWS Tsavo East, och Joseph Sauni och Skötarna från Voi begav sig genast dit. De tog med sig mjölk och vätskeersättning till ungen, som hade varit utan mjölk ungefär en vecka. Vi förstod att det måste vara den dödade elefantkons unge.

I augusti pågår migration av gnuer i Masai Mara, så alla charterföretag var upptagna. Det första flygplan som stod till buds kunde lämna Nairobi först 11.30 och landade vid Taita Hills kl. 13. Ombord var tre Skötare inkl. Edwin Lusichi, som gav honom den första omgången antibiotika. Kalven omringades av Skötare som baxade in honom i planet där han lades ned på madrassen med benen hopbundna. I Nairobi väntade vår egen skåpbil och körde honom till barnhemmet. Han kom fram sent på eftermiddagen och bars in i ett stall som gjorts i ordning åt honom bredvid Shimba och Dida. Daphne och Angela var i Tsavo och höll kontakt med Lina Sideras och Skötarna per telefon. De bestämde att han skulle få namnet Taveta efter en stad vid gränsen mellan Tanzania och Kenya.

Bortsett från att han var undernärd och utmattad, var Taveta i god form och tog tacksamt emot mjölken han fick. Han sov gott och tydde sig genast till dem som tog hand om honom. Nästa morgon var han redan lugn nog att träffa de andra nio ungarna och följa med dem ut och gå. De samlades runt honom och hälsade översvallande medan han gick runt från den ena till den andra, lycklig att vara i sällskap med elefanter men troligen litet besviken över att inte hitta ett enda bekant ansikte. Han är en ovanligt vänlig liten elefant och hälsar glatt på besökarna vid gyttjebadet med ett rörande förtroende. Denna ovanligt snälla och rara lilla elefant blir ett trevligt tillskott till gruppen och en bra lekkamrat för Shimba, Siria och lilla Kimana, Det var tur att han hittades i tid, eftersom en flock lejon inte var långt borta, och natten kunde ha blivit hans sista om han inte fått skydd. Innevarande år har inneburit många nya ungar att ta hand om, utan tvivel som en följd av att CITES låter Kina köpa elfenben från Sydafrika.

Suguta

Den 18 augusti fick vi ännu en elefantkalv, en liten hona bara tre månader gammal. Hon kommer från norra Kenya nära Turkanasjön och hade kollapsat fullständigt när hon togs om hand. Våra Skötare vakade över henne i planet till Nairobi och trodde inte hon skulle klara resan. Hon låg alldeles slapp på madrassen med matta ögon, totalt uttorkad och avmagrad. Skinnet hängde bokstavligen löst från kroppen. Hon hade varit utan sin mamma minst 5 dagar, vilket är alldeles för länge för en baby som är beroende av mjölk. Vi kan bara föreställa oss vad hon hade gått igenom innan hon togs om hand av sina sambururäddare.

Hon kom helt enkelt vandrande in i deras boskapsfålla en morgon, troligen ett offer för tjuvskytte. Männen gick med henne till fots till närmaste Kenya Wildlife Servicestation i Suguta. Kalven följde tillitsfullt med sina räddare trots att hon var mycket svag. Det tog lång tid och promenaden tilldrog sin stort intresse från hela samhället. När de kom fram togs hon emot av en KWS-man vid namn Daniel, som arbetar med att ta bort snaror. Han såg till att ingen gav henne komjölk, för det kunde ha gett henne svåra magproblem. Han ringde Sheldrick Trust och rapporterade om situationen, men det var för sent att hämta kalven samma dag.

Hon fick stanna över natt på KWS-stationen, och nästa dag kom räddningsplanet med Skötare från Nairobi. KWS-chefen i Maralal skickade ett fordon att hämta kalven till flygfältet, vilket tog en timme. När hon kom fram fick hon genast vätskeersättning och mjölk, men var så matt att hon knappast kunde få i sig någonting. Hon behövde inte surras fast i planet för resan, hon var så slut att hon bara låg stilla ändå.

Under tiden larmades vår veterinär Sanjay som stod redo på barnhemmet för att ge henne dropp. När det hade satt igång repade hon sig litet. Vi fortsatte droppet till och från i 24 timmar, vilket troligtvis räddade livet på henne. Hon började dricka mjölk och glykosvatten, och fick salt för att återställa vätskebalansen. Vi såg med förundran hur kalven, som fick namnet Suguta, liksom uppstod från de döda. Det tar tid, men hon blir bättre för var dag. Hon är verkligen ett mirakel, och kan tacka många snälla människor för att hon fick livet tillbaka.

I en historia som denna ser vi både det bästa och det värsta som människor kan göra. Det värsta är pokotjägarna som dödade hennes mamma (det har kommit många rapporter om tjuvjakt från deras område) och det bästa är all möda som samburufolket gjorde sig för att rädda hennes liv.

Kungu

Söndag igen och en ny räddning, denna gång i Namunyak i norra Kenya. Där har det stolta Samburufolket, som är mycket toleranta mot vilda djur och samexisterar med dem i fred tillsammans med sin boskap, ett eget viltreservat. På morgonen den 7 september hittades en liten elefantkalv som fallit ner i en brunn vid Ngongo lugga (uttorkad floddal), 4 km från lägret Sarara. Området är en viktig tillflykt för elefanter under deras årstidsvandringar.

Samburuherdar hittade kalven när de kom med sin boskap för att dricka. De såg att elefanterna hade försökt få upp kalven, men brunnens väggar var för höga och kantiga. Ingen vet hur länge kalven varit där, men troligen hela natten eftersom ingen annan elefant syntes i närheten. En budbärare skickades genast till Namunyaks viltspanare, som lyckades dra upp kalven och meddela Lewa Conservancy. Dessa i sin tur larmade Sheldrick Wildlife Trust som organiserade räddningsexpedition. Kalven var mörbultad och skrapad, med svullen haka och stukade bakben, samt fullständigt utmattad. Han hade fortfarande navelsträngen kvar, så han kunde knappast vara äldre än två veckor.

Kl 2 em landade räddningspatrullen på flygfältet Ndondo. Kalven kördes dit i skåpbil tillsammans med de två män som hade dragit upp honom. De lämnade över honom till Skötare från elefantbarnhemmet, som försökte ge honom vätskeersättning och mjölk. Hans små ben skakade, hjärtat dunkade hårt och han hade feber; han var mycket trött och rädd. Detta plus såret på hakan gjorde att han hade svårt att lyfte huvudet och dricka. Han fick antibiotika intravenöst, lades på en bår och lastades in i Cessnan.

Namunyakfolket vinkade adjö från det dammiga flygfältet och önskade honom allt gott. Vi skickade en tanke till hans mamma, som varit tvungen att lämna sin nyfödda baby för att föra hela flocken i säkerhet. Namunyak gör skäl för sitt namn som betyder Fred, men runt omkring förekommer ökande tjuvskytte på grund av CITES beslut att låta Kina köpa elfenben från Sydafrika.

Ungen har fått namnet Kungu efter brunnen han hittades i. På samburu betyder ordet vattnets öga. Han har fått sprutor mot inflammationen, B12 för aptiten och mineral-lera på såren för att påskynda läkningen och hålla flugorna borta. Han hämtar sig fort, och han och lilla Suguta är redan goda vänner. De kommer från samma område och om allt går väl kommer de att leva som fria elefanter i Tsavo en dag, tack vare sina räddare.

Barseloi

Ytterligare en elefantkalv kom till oss bara fyra dagar efter Kungu, från samma område och av samma anledning. Natten till den 12 september hörde en samburuman, som höll utkik vid lägret Milgis, några hyenor vid Ndonyo lugga. Så fort det ljusnade sprang han dit, ner i den torra floddalen och såg några hyenor stå runt en brunn. Nere i brunnen satt en pytteliten elefant fastkilad tre meter ner. Tydligen hade han fallit i med bakbenen först, men lyckligtvis så långt nere att hyenorna inte kunde nå honom. Spanaren sprang efter en kollega, och tillsammans med bybor lyckades de dra upp den fyra veckor gamla kalven med hjälp av rep. De sände radiomeddelande till baslägret söder om Barseloi lugga, som i sin tur meddelade KWS. Ett fordon sändes ut och samburumännen hjälpte KWS att transportera kalven till en by i närheten. Detta är ödsliga trakter, så det tog halva dagen.

KWS kontaktade nu Sheldrick Wildlife Trust. Samma budskap kom direkt från Milgis, men det var för sent på dagen att skicka ett plan. Som om inte detta räckte, började det regna samma satt efter en lång torrtid, och Barseloifloden började svämma över. Det var nu omöjligt att transportera kalven till flygfältet, och eftersom han bara var fyra veckor gammal, var det bråttom. Efter massor av telefonsamtal erbjöd sig Halvor Astrup, en affärsman som alltid visat stor välvilja mot vår Trust, att skicka en helikopter. Samma helikopter har tidigare först Seraa, Mweya, Solango och Lesanju i säkerhet.

Tidigt på morgonen den 14 flögs helikoptern till staden Latakweny. Femtio traditionellt klädda samburu och två väktare från Milgis, samt alla de män som arbetat med kalven, väntade med spänning. Hans räddare Lentukunye hade suttit hos honom hela natten, gett honom vatten och sovit vid hans sida, och tog ett ömt farväl av honom. Ungen lastades in i helikoptern där han nästan satt i knät på en av medhjälparna. Först var han lugn men när de flög över skogklädda berg, började han kämpa för att komma loss, tydligt rädd för ljudet från rotorbladen. Det var knappt att det gick hålla fast honom.

I staden Kitich gick helikoptern ner och lastade över honom till Cessnan. Även där stod en grupp samburu och iakttog händelseförloppet med stort intresse. Ungen fick mjölk och vätskeersättning och flögs sedan till Nairobi.

Så många människor har gjort så mycket för denna kalv, särskilt Lentukunye från Milgris. Kalven fick namnet Barseloi eftersom det var där han hittades. Han har anpassat sig väl tillsammans med sina nya vänner Kungu och Suguta, och de leker hela dagarna. De första nätterna var han orolig och ropade efter sin mamma, men eftersom han är så ung har han fort vant sig vid den nya situationen.

Mzima

Vi är helt utslagna av den aldrig sinande strömmen av nya små elefanter som behöver vår hjälp. Den 16 september fick vi meddelande från David Woodley, som är chef för Tsavo West, om ännu en ensam baby. Våra Skötare går redan på knäna av sömnbrist efter all oro som blir när det kommer in nya elefanter, men trots det var tre av dem genast redo att ge sig iväg efter den nya.

Dagen innan hade vår antisnarpatrull fått rapport om samma kalv. Han hade setts i flera dagar komma till ett vattenhål runt elvatiden på förmiddagen. Gästerna på Kilaguni Lodge var oroliga över att se honom alldeles ensam, och undrade hur länge han skulle leva med så många lejon i närheten. Dag tre stod det klart att ungen verkligen var ensam, och i sin nöd försökte han hänga med en flock zebror.

KWS beslöt att ta hand om honom, men när patrullen kom till Lodgen kunde de inte hitta honom. Det är ett kuperat landskap, och han hade tydligen hade gått omkring ett bra tag. Där finns ett område rikt på källor, som kallas Mzima Springs. Där hittades han slutligen av antisnar-patrullen kl. 12 nästa dag. Ledaren heter Alex Macharia och han har fångat elefanter förr, så han organiserade räddningen. De gjorde ett fantastiskt jobb, för kalven var ca 16 månader gammal, men de lyckades. Svårare var att lasta honom ombord på pickupen.

De stannade hos kalven och höll honom fuktig, eftersom det var en mycket het dag. När räddningsplanet kom tog våra Skötare över kalven, som fick namnet Mzima, och gav honom en lätt dos lugnande medel och antibiotika.

När han kom fram till Nairobi förvånade han oss alla. Så fort han stod på benen igen, i stället för att anfalla Skötarna, gick han närmare och kramade om dem. Han tog emot grönsakerna han fick men tvekade litet inför mjölkflaskan. Han var så snäll, att det var helt otroligt att han verkligen var en vild elefant.

Så har det fortsatt hela tiden. Han gillar att bli klappad och kliad, och suger på Skötarnas fingrar. Han tog också snart emot mjölken och höll på att svälja hela flaskan, så ivrig var han.

Nästa dag gick han ut med flocken och deltog i gyttjebadet. Eftersom han varit ensam länge, var han glad över sällskap med både människor och andra elefanter. Några dagar senare verkade han mera nedslagen, så då hade nog minnet hunnit ifatt honom.

Ndii

Vi har huset fullt med babyelefanter, och så kom en till.... Måndag den 7 oktober ringde Tsavos mobila veterinärteam och anmälde en kalv på ca sju veckor som måste flygas från Voi till Nairobi.

Ziwani antitjuvjaktspatrull mötte kl 7 på morgonen en orolig elefanthona på ett nedtrampat område nära en öppen vatten-tank på vattenledningen från Mzima. Så länge hon stod där, var det omöjligt att rädda babyn. Området är snårskog, så all assistens måste ta sig dit till fots. Man hoppades kunna söva modern med en pil, ta upp ungen och återförena dem. Men hon blev mer och mer upprörd, och patrullen kunde bara se på när hon bestämde sig för att fallet var hopplöst och gav sig iväg. När veterinärpatrullen äntligen kom fram 2½ timme senare, var hon redan borta.

Patrullen drog upp kalven med rep, och hoppades att dess bölanden skulle kalla tillbaka mamman och hennes flock. Men fast de både väntade och for omkring och letade, såg de inga elefanter i närheten. Det är en mycket avlägsen trakt utan turister och utan vägar. Det blev varmare och varmare, och med en skadad baby vågade de inte vänta längre. Möjligheten fanns att lämna kalven och hoppas att modern skulle komma tillbaka, men i de täta buskagen skulle de aldrig kunna hitta den igen och risken fanns att den blev uppäten av rovdjur. Så liten som den var behövde den också mjölk snarast.

Kalven hade stora sår efter fallet, precis som Sinya haft, och ett öga verkade grumligt, troligen på grund av att hon kämpat i tanken. Den goda nyheten är att hon tyr sig till sin Skötare och sina kamrater samt dricker bra ur flaskan. Vi hoppas hon snart ska vara helt återställd. Det var en enorm tur att hon hittades, eftersom vattenledningen är 20 mil lång och går genom hela Tsavo från Mzima Springs genom oländig mark. Hon har fått namnet Ndii, är mycket smal och liten. Vi tänker med sorg på hennes mamma som kämpade så för att rädda henne, men måste ge upp kampen och gå därifrån.