Vi presenterar nedan aktuell information ur några av våra fadderelefanters vardagliga liv. Vill du gärna vara en fadder? Kontakta då oss genom att som ett första steg klicka här.

Fadderelefanterna i Tsavo, ur elefantskötarnas dagbok

Precis som väntat blev det oro i lägret i Nairobi sedan de största ungarna flyttat till Ithumba. Naserian letade länge efter de försvunna, och ville inte gå ut i skogen utan dem. Så småningom blev hon gladare eftersom hon nu är den största honan och därmed matriark. Hon är särskilt moderlig mot lilla Lualeni och Kora.

Koras käke är nu nästan helt läkt och varet är borta. Hanbrottas gärna både med Buchuma och Rapsu, så han kan inte ha så ont längre. Rapsu är mycket snäll och försynt, och skulle hellre gå för sig själv och äta än bråka med Buchuma. Han gör allt för att komma undan, men om han måste så brottas han tillbaka och har då god nytta av sina små betar. Mest är han intresserad av mat, eftersom han var utsvulten när han kom. Han lyssnar efter mjölkkärran när den kommer. Ofta går han hem till stallet först av alla, i hopp om att det snart skall bli morgon så han får mjölk igen. Galana, som också hade svultit, var precis likadan när hon kom. En elefant som är yngre än två år kan helt enkelt inte överleva utan mjölk.

Lilla Lualeni är pigg och glad. Vid gyttjebadet jagar hon vårtsvin och trumpetar efter dem. Hon knuffar den stora bilringen och rullar runt i gyttjan. Kora är också mycket lekfull och helt olik den lilla krake som kom in med sönderskjuten käke. Även Rapsu är rund och glad, och mycket vänlig mot alla. Hans ögon är friska och klara; ett av dem var svårt skadat när han kom.

Noshörningen Shida har börjat bli litet jobbig. Han vill vara stor nu, och vara ute hela natten fast han bara är två år. Men än kan vi inte ta risken. Det finns lejon där ute, och även den tuffa noshörningen Makosa som har samma revir. Makosa kommer ibland och övernattar i stallet intill, vilket Shida tycker är mycket spännande. Magnum är tvärtom mycket snäll och fredlig. Han undviker bäst han kan att möta Makosa eftersom han inte vill ha bråk. Han kommer fortfarande varje morgon tillsammans med ett gäng vårtsvin och tigger grönsaker och frukt.

Ithumba har haft besök av två vilda tjurar, som har druckit vatten och mullrat till våra ungar. Vi tror att det är Imenti och hans stora vilda vän. Två helt vilda tjurar skulle knappast gå så nära människor efter allt tjuvskytte som varit.

Den 21 stötte våra elefanter på spåren efter fem vilda elefanter. Yatta, Nasalot, Kinna och Mulika lyfte sina snablar och mullrade, och ville sedan följa spåret. Men de yngre ville hellre gå till gyttjebadet, och till slut blev det så. De flesta av Tsavos 11000 elefanter befinner sig nu uppe i norr, där det varit elefantlöst i trettio år på grund av det tidigare tjuvskyttet. Vi hoppas att de två spejande tjurarna, som varit på besök, ska sprida nyheten till andra elefanter så att även flockar med honor vågar närma sig. Våra fyra stora honor är mycket ivriga att få träffa dem, eftersom de är vana vid att umgås med vilda elefanter sedan tiden i Voi med Emily.

Den största händelsen i Ithumba var naturligtvis när Ndomot, Galana, Sunyei och Madiba kom upp från barnhemmet i Nairobi. Själva flytten har vi redan skildrat. Först var nykomlingarna rädda och försökte smita. De stora elefanterna ville bara hälsa, men det blev litet överväldigande för de små. Det var ingen tvekan om Wendis lycka att återse Ndomot, som var hennes speciella baby. Hon kände knappt igen Madiba, som såg ut som en liten ullhårig mammut sist hon såg honom. Bara Galana var en främling för Ithumba-gänget, men hon och Ol Malo blev snabbt goda vänner.

Första dagen ute i bushen var nykommlingarna litet rädda, eftersom de inte kände igen sig. Den torra naturen var något nytt för dem. De måste lära sig av de andra hur de skulle gräva upp rötter och skaka bort jorden från dem. Galana som var ganska stor när hon hittades, kom ihåg hur man gjorde. Men de andra små måste noga iaktta sina större kamrater. Wendi visade hur man gör när man gräver. Hon lät också Sunyei ta en rot ur hennes mun. Sådant brukar inte tillåtas, men Wendi visade stor förståelse. Redan nästa dag hade de små lärt sig och grävde själva.

Tomboi, Taita och Napasha visade sig stöddiga mot Madiba och Ndomot och försökte bestiga dem, men Yatta och de andra stora honorna hindrade dem. Yatta höll sig tätt intill Madiba för att inte dumheterna skulle upprepas. Hon blev arg när Napasha forsatte knuffas. Till slut blev det fullt slagsmål, och Napasha jagades på flykten av Yattas långa betar!

Sunyei tar fortfarande hand om sina små från Nairobi. Hon har snabbt lärt sig de nya rutinerna och för dem till gyttjebadet mitt på dagen, och tillbaka till inhängnaden på kvällen. Wendi låter henne sköta detta jobb. En gång då Sunyei inte hittade vägen, gick hon åt sidan och lät Wendi gå före och visa. Hon samlar ihop sina små med lågt mullrande, och det är intressant att se hur de genast kommer när hon kallar.

Inom tre dagar var de fyra från Nairobi väl integrerade i gruppen. Madiba visade sitt mod – trots att han var alldeles ny på platsen – genom att både skrämma iväg en dikdik och sätta fart på en flock fåglar som hade tagit över gyttjebadet. Men när några fräcka babianer dök upp, sökte alla fyra småelefanterna skydd hos sina Skötare. De större elefanterna skyndade efter och tröstade dem.

I Ithumba finns nu en väl sammanhållen flock om fjorton elefanter. Matriark är Yatta med Wendi och Nasalot som närmaste assistenter. Sunyei har ansvaret för Nairobigruppen. I Nairobi delade hon ansvaret med Galana, men här är det bara Sunyei som bestämmer.

I Voi drabbades stackars Mweiga som alltid varit klen av ett allvarligt diarréanfall den 11. Hon fick medicin och blev bättre, men är fortfarande mycket svag denna varma och torra sommar. Hon har två mycket osannolika vänner: den femårige tjuren Sisian och den tuffa lilla elefanten från Uganda, Mweya. Båda har visat henne stor tillgivenhet och omtanke. De går bredvid henne och håller henne sällskap när hon inte hinner med flocken, och de skyddar henne när de unga tjurarna vill visa sig tuffa ich bestiga henne. När hon blev sjuk stannade Sosian och Mweya kvar och höll henne sällskap medan de andra gick ut. Vi är mycket rörda av att se detta som bevis på elefanters medkänsla med dem som har det svårt.

Den vilda matriarken Naomi har varit mycket tillsammans med våra elefanter. Den 2 försökte Laikipia och Natumi få med sig en kalv från henne, men hon höll fast den mellan sina framben och betar. Nästa dag försökte Mukwaju förgäves kidnappa kalven. Men när Natumi och Ilingwezi kom i samma ärenden, fick de åtimstone titta på kalven. Thoma hade hjärtligt roligt med en stor vild ko som lade sig ner och lät ungen klättra på henne.

Den 6 kom Emily, Aitong och Sweet Sally till inhängnaden för att dricka. Det är enda gången vi har sett dem på hela månaden. Däremot har vi sett dem på håll tillsammans med en stor vild flock. Vi tror också att de kommunicerar via infraljud. Skötarna tyckte Aitong och Sally såg magra ut. Det är inte så konstigt, eftersom det varit ovanligt torrt i sommar. Vi litar på att de vet vart de skall gå, om de behöver hjälp!

Den 11 träffade de våra en vild grupp om tre kor med två vuxna döttrar och en 4 månader gammal kalv. Den lille hängde med våra ungar tillbaka till sin familj. Men när han märkte att de inte var där blev han livrädd och började skrika, och familjen kom och hämtade honom. Den 19 träffade våra tre ungar tre stora honor med fem medelstora ungar. Natumi stod tätt intill matriarken, och de rörde vid varandra med snablarna. Skötarna fick intrycket att de utbytte förtroenden och tips om livet som matriark.

Bortsett från att det varit ont om mat, har ungarna i Voi haft en bra månad. Burra, Solango och Serå är goda vänner, och som vanligt tycker alla mycket om Morani. Edie och Mukwaju är särskilt svaga för honom. Loisaba och Tsavo var förut Emilys älsklingar, och de håller fortfarande ihop. Ilingwezi bórjar visa ledaregenskaper och hjälper matriarken Natumi. Laikipia är en framträdande personlighet bland pojkarna. Han är mycket godlynt och sällskaplig och går bra ihop med vilda elefanter. Han liksom de andra pojkarna trakasserar ibland flickorna genom att försöka klättra upp på dem, och flickorna blir arga. Mvita blev en gång så trött på tjafset att hon placerade en gren över ryggen för att hindra Mukwaju.

Vår förening förmedlar fadderskap åt många hjälpbehövande elefantungar. Detta unika projekt kostar mycket pengar och finansieras via bidrag från hela världen. Bidragen betalar foder, stallunderhåll, transporter, mediciner, och skötare till varje fadderelefant. Vårt samarbete med The David Sheldrick Wildlife Trust i Kenya är mångårigt och vi garanterar att pengarna används på bästa sätt.

Vill du gärna bli en fadder till någon av elefanterna i Tsavo? Välj då gärna ut en elefant och ta kontakt med oss genom att som ett första steg klicka här.