Vi presenterar nedan aktuell information ur några av våra fadderelefanters vardagliga liv. Vill du gärna vara en fadder? Kontakta då oss genom att som ett första steg klicka här.

Fadderelefanterna i Tsavo

... April hade vi tänkt spara till nästa nummer, men för att innehållet ska hänga ihop måste vi ta med det här. Då hände nämligen något mycket, mycket sorgligt på barnhemmet i Nairobi, som är viktigt för faddrarna att känna till. En stor chock och sorg drabbade alla, både elefanter och männniskor, då söta lilla Nalitu plötsligt och oväntat dog den 8/4. Det som hände var extra oväntat, eftersom allt verkade så bra just då. Hennes ben var nästan friskt, hon höll på att gå upp i vikt och lekte varje dag. Hennes död kom som en mardröm just när man var som minst förberedd. Obduktionen gav heller inte något egentligt svar, Det fanns tecken på bukhinneinflammation, men avföringen var normal utan diarré. Som Daphne sagt många gånger är babyelefanter mycket känsliga. De kan vara fullt friska en dag och borta nästa. Lilla Nalitus död är ännu ett bevis för det. Just då var det svårt för alla inblandade att ta sig samman och gå vidare, men det finns ju andra som också behöver hjälp.

Inte mindre än tre nya elefantungar har omhändertagits denna månad, och hittills lever två av dem. Först var det Kora, en pojke trots namnet, 6 månader gammal. Han hade en skottskada i käken och säkert hade hans mamma dödats av tjuvskyttar. Han gick runt alldeles ensam i Korareservatet (George Adamsons gamla trakter, säger Daphne), 5 mil från närmaste vattentäkt, så det är ett under att han fortfarande lever. Han har behövt mycket veterinärvård både för sårets skull och för sin uttorkning och svält. Först tålde han inte mjölk ens. Men han verkar seg och håller långsamt på att repa sig. Han har spottat ut en del benbitar, och därmed ska förhoppningsvis såret i käket läkas. Det är en mycket tuff liten tjur med stark livsvilja.

Tre dagar senare, den 24/4, kom ännu en tjur, Rapsu. Han är knappt två år och hittades utan någon annan elefant inom synhåll i Meru nationalpark. Han var mycket mager, hade varit utan sin mammas mjölk i åtminstone tio dagar och hade livnärt sig på att äta gräs. När han kom in var han mycket vild och arg och hatade alla människor. Troligen har han varit vittne till mordet på sin mor. En kvinna hade blivit dödad av en elefant utanför parken ca 10 dagar tidigare, och troligen hade människorna tagit hämnd. Rapsu var mycket svår att lugna ner. När vi släppte ut honom efter fem dagar i en inhägnad, i hopp om att han skulle ansluta sig till resten av gruppen, störtade han iväg och försvann ut i parken. Det var ett hårt jobb för alla Skötarna att hinna ifatt honom och fånga honom, binda ihop frambenen och dra tillbaka honom till inhägnaden, där han får stanna några dagar till och varva ner. Som tur är älskar han att få mjölk. Utom mask i magen och ett skadat vänster öga verkar han frisk. Vi måste söva honom för att undersöka och försöka rädda ögat. Veterinären arbetar med det.

Fyra dagar senare hittades en baby i Amboseli. Hennes mamma hade skjutits av jägare, som väntar på andra sidan gränsen – i Tanzania – på att elefanterna ska komma förbi. Kalven hade flytt och gömt sig i ett träsk. Där hade hon levt på gyttja och träskvatten. Magen klarade inte av att ta emot någon föda, så hon dog dagen efter att hon kommit in. De andra elefanterna hann inte lära känna henne, men de människor som försökt rädda henne blev mycket ledsna.

Är det så att fler elefantungar blir moderlösa nu än tidigare? Kanske ändå inte, säger Daphne. Förr var det fler som dog ensamma ute i det fria utan att någon visste om det. Nu får hon in många fler, därför att människor är mer uppmärksamma på problemet och alla (utom tjuvjägarna förstås) gör vad de kan för att hjälpa. Och i en del fall går det alltså inte.

Galana och Naserian tog väldigt illa vid sig över Nalitus död. Hon hade varit deras baby och diat dem, som om de var hennes mamma. Särskilt Naserian sörjde djupt. Hon letade efter sin vän i flera dagar och var mycket ledsen. Galana fick för sig att det var Skötarnas fel, och har tagit ut sina negativa känslor på dem. Småpojkarna är mycket tuffare och bryr sig inte så mycket, utan fortsätter att kivas.

Noshörningen Makosa har varit jobbig att ha att göra med och alltid dykt upp när man minst önskat det, inte minst när Rapsu skulle fångas in, då han sprang omkring och gjorde allt värre. Besökare tycker det är spännande när han visar sig, men elefanterna är mer tveksamma. En gång höll de på att snubbla över Magnum, när de var ute och betade. De små blev rädda, men modiga Sunyei försökte klättra upp på honom, vilket skötarna avstyrde. Lilla Shida är alltid snäll och gick med på att lämna sitt stall åt Galana, så att Rapsu kunde få hennes.

Det har regnat, så det är gott om mat, och antalet elefanter på barnhemmet är nu nio.

Vår förening förmedlar fadderskap åt många hjälpbehövande elefantungar. Detta unika projekt kostar mycket pengar och finansieras via bidrag från hela världen. Bidragen betalar foder, stallunderhåll, transporter, mediciner, och skötare till varje fadderelefant. Vårt samarbete med The David Sheldrick Wildlife Trust i Kenya är mångårigt och vi garanterar att pengarna används på bästa sätt.

Vill du gärna bli en fadder till någon av elefanterna i Tsavo? Välj då gärna ut en elefant och ta kontakt med oss genom att som ett första steg klicka här.