Vi presenterar nedan aktuell information ur några av våra fadderelefanters vardagliga liv. Vill du gärna vara en fadder? Kontakta då oss genom att som ett första steg klicka här.

Fadderelefanterna i Tsavo

I Nairobi utökades skaran med lilla Lenana, den 19, vars mor hade dött av blodförgiftning. Hon var ett år gammal, lugn när hon kom in, men blev rasande när Skötarna försökte ge henne mjölk. Efter ett dygn hade hon lugnat sig så att hon kunde släppas ut med de andra. Men när de kom ut i skogen, var hon fortfarande rädd för Skötarna och ville inte ha någon mjölk. Hon började tappa kondition, men gav slutligen efter för hungern när hon kom tillbaka till inhägnaden. Sedan hölls hon där inne i två dagar med Skötare omkring sig, för att lära känna dem och lita på dem. Tredje dagen gick hon ut med de andra, och har sedan dess funnit sig väl till rätta. Hon tycker särskilt mycket om Kora, som har spiltan intill hennes, och de håller ihop även på dagarna.

Kora och Lualeni gjordes samtidigt i ordning för att åka till Ithumba, och det var inte så lätt. De vägrade gå in i några vagnar, efter att ha sett andra gå in före dem och aldrig komma tillbaka. Slutligen, den 30, lyckades Angelas man Robert och hans far Roy Hartley-Carr fösa in Lualeni, som protesterade högljutt. Tekniken var att trycka lätt bakom elefantens ena öra, medan ett rep dolt under höet förde ett framben i rätt riktning. En snabb knuff bakifrån av Skötarna, och Lualeni var inne i vagnen. Hon fann sig i sitt öde, med en Skötare vid sin sida. Kora lurades upp på rampen med en flaska mjölk, och samma teknik fick in honom i hans vagn. Alla som blev kvar var ledsna över att skiljas från dessa två, som varit med oss sedan sin tidiga barndom. Kora var 6 månader när han kom in med en krossad käke, och Lualeni låg ensam och väntade på att dö just utanför Tsavo. De är nu kraftiga tvååringar och redo för ett friare liv.

På vägen blev Kora orolig och försökte bryta sig ut. Han fick då göra en paus och äta lite grönt utmed vägkanten. När de kom fram fick han ett varmt välkomnande av sin gamla kompis Buchuma. Det blir alltid stor uppståndelse med många kramar när nya elefanter dyker upp. Yatta, Mulika, Nasalot och Kinna, som flyttades till Ithumba från Voi, blir alltid glada när deras flock utökas. Bara Lualeni verkade lite dämpad, och saknade förstås Makena. Men hon kommer säkert att trivas i sällskap med sina gamla barnhemskamrater Wendi, Sunyei och Naserian. Dessutom kommer ju även Makena dit en dag.

I Nairobi tog Sian över rollen som matriark. Makena tydde sig genast till henne i avsaknad av Lualeni, och verkade inte särskilt ledsen. Zurura saknar uppenbarligen sin vän Kora, men slutade till sist leta efter honom och slog sig ihop med Komboyo. Loijuk var som vanligt absorberad av lilla Chyulu, som hon alltid håller sig tätt intill. Sian har gjort vissa anspråk på babyn, och en dag försökte hon dra den lilla till sig. Loijuk blev väldigt upprörd, så Chyulu gick tillbaka till henne och har stannat kvar. Zururu har växt och börjar bli en stor grabb. Han har slutat reta Makena så mycket och går istället in för att visa Kamboyo vem som är herreman på täppan. Kamboyo har gjort bort sig för Loijuk genom att försöka bestiga lilla Chyulu. Då har hon skyddat den lilla med knuffar och slag. Kora har nu börjat få små betar. Hans käke verkade bra i en hel vecka, sedan kom igen var rinnande ut ur ett litet hål. Han får fortfarande medicin, och hans var och urin analyseras kontinuerligt för att medicineringen ska bli rätt.

Noshörningen Shida smiter allt oftare från Skötarna och går sina egna vägar. Alla blev förvånade när han dök upp vid gyttjebadet en dag och jagade iväg Magnum, som är dubbelt so stor som honom. Det kan inte ha varit så allvarligt menat, för om Magnum velat ge igen, skulle han kunnat göra mos av den lille. Båda har etablerat sig som vilda noshörningar i parken och kommer bara och hälsar på ibland när det passar dem.

Två ovanliga händelser inträffade i Ithumba. Den 30 kom Lualeni och Kora dit. Buchuma blev överlycklig att se sin tidigare kompis. Lualeni kände igen Wendi, Naserian, och Sunyei, som varit mini-matriark när hon själv var liten. Men det är inte roligt för en elefanthona att kliva ner i rang, så medan Kora var idel solsken, var Lualeni först lite sur, särskilt som hon saknade sin lilla Makena. Den andra stora händelsen var att en leopard dök upp innanför inhägnaden. Både elefanterna och Skötarna blev lite oroliga. Leoparden strosade förbi alldeles vid staketet till Nasalots och småelefanternas utrymme. Nasalot trumpetade och brölade högt, och då sprang leoparden iväg.

Challa är nu väl integrerad i gruppen. Han turas om med Sunyei och Wendi att leda flocken, och han är kompis med alla grabbarna. Vid ett par tillfällen försökte han ty sig mera till Skötarna, men då kom Galana och hämtade honom tillbaka till gruppen. En annan gång hade han ett litet bråk med Tomboi, som naturligtvis vann. Då blev Challa arg, lade sig på knä och stötte sina betar i marken för att visa hur han skulle vilja göra med sin ovän. Tomboi blev inte särskilt rädd.

Rapsu och Buchuma har utmanat Taita och Tomboi på pojkars vanliga sätt, men de har inte lyckats så bra. Skulle bråket urarta griper de stora honorna in. Kinna är den som håller ordning på alla. Napasha, som är störst i flocken, tar det lugnt numera eftersom han ändå är störst i rang. Sidai håller gärna ihop med de andra småflickorna, Sunyei, Wendi, och Naserian. En dag vågade de sig på att jaga en dikdik. Det blev en stor uppvisning. Napasha anslöt sig, och de for omkring och anföll buskar långt efter att dikdiken hade gett sig iväg. Sunyei är busig som vanligt, och försöker skrämma de andra med att låtsas ha upptäckt något hotfullt. De små blir rädda och de större går fram för att se vad det är – vanligtvis ingenting!

Natten till den 19 regnade det, och ungarna var glada över att att plaska i vattenpölar nästa morgon. Yatta, Mulika, och Kinna lade sig ned och mjukade upp jorden åt de andra. Nasalot är fortfarande mycket förtjust i Orok, matriarken Yatta tycker mest om Ol Malo, och Mulikas favoriter är Selengai och Buchuma.

Dikdik, babianer och skogshöns har visat sig, och en gång skällde en hund. Alla blev mycket rädda, men ingen kunde se någon hund. Vildhundarna gjorde visserligen ett besök den 14 för att dricka vatten, men då var elefanterna lyckligtvis inte där.

Den långa torkan i norra Kenya har gjort det besvärligt för elefanterna i Voi. Mesta tiden har gått åt till att leta efter mat. De har fått kosttillägg på kvällarna när de kommit tillbaka till inhägnaden. Glädjande är att Mweiga har blivit mycket starkare. Hon håller samma fart som de andra, och har till och med lett flocken vid ett par tillfällen. En dag kom hon tvåa i språngmarschen till mjölkutdelningen, i tävlan med Solango, Burra, och Morani. Emily har ofta hälsat på i inhägnaden. Hon har kommit ensam utan Aitong, Sally, Tsavo, och Ilingwezi. Skötarna gick för att se var dessa höll till, och mötte dem alldeles i närheten. Emily har alldeles säkert bra koll på dem, men kommer för att se till att allt är bra med resten av flocken. Den 11 följde hon med upp på Mzinga hill. Där mötte de en vild ko med en tonåring och en baby, som Laikipia och Solango började hänga efter. Mamman blev då arg och körde iväg dem. När de sprang iväg råkade de stöta till Mweiga, som ramlade omkull. När hon skrek, skyndade Emily genast dit och hjälpte henne på fötter. Lite senare gick Emily tillbaka till de sina, och ingen förslkte följa med henne. Den 28 kom hon i sällskap med Ilingwezi, men stannade inte länge. Hela Emilys grupp mår bra och ingen av dem verkar svälta, trots torkan.

Den 23 kom tre vilda kor, en tonåring och en baby till gyttjebadet för att dricka ur tunnan där. De blev lite oroliga på grund av Skötarnas närvaro, men vi kunde se att de kände våra elefanter väl. Lolokwe har börjat välta dricksvattentunnan vid gyttjebadet för att bättra på badvattnet. Burra gräver i marken med betarna. Loisaba är mycket mån om sina favoriter Morana och Ndara. Hon blev irriterad när Natumi visade för stort intresse för Morani. Medan de bråkade gick Edie in och tog om hand om Ndara. Slutligen lyckades Loisaba få tillbaka båda sina små.

En dag mötte elefanterna sex lejon och höll sig långt ur vägen för dem. De har också mött en zebra, fyra giraffer, och en stor buffelhjord. Den lilla zebran Serena tycker om att titta på elefanterna, men aktar sig så att hon inte blir jagad av dem. Hon är god vän med kudun Rukinga De brukar jaga varandra från stallet, till inhägnaden, och tillbaka – till Skötarnas förtjusning. På det hela taget är det en bra tid trots torkan, och djuren visar tydligt den afrikanska filosofin: gläd dig åt dagen som är, och ta morgondagen som den kommer.

Vår förening förmedlar fadderskap åt många hjälpbehövande elefantungar. Detta unika projekt kostar mycket pengar och finansieras via bidrag från hela världen. Bidragen betalar foder, stallunderhåll, transporter, mediciner, och skötare till varje fadderelefant. Vårt samarbete med The David Sheldrick Wildlife Trust i Kenya är mångårigt och vi garanterar att pengarna används på bästa sätt.

Vill du gärna bli en fadder till någon av elefanterna i Tsavo? Välj då gärna ut en elefant och ta kontakt med oss genom att som ett första steg klicka här.